Stresshantering kan förändra livet
Jag lever med 3 kroniska sjukdomar, Crohns, Fibromyalgi & Hypermobilitets Spektrum Syndrom. Dessa gör mig mer mottaglig för stress och mer benägen att bli utbränd, och de påverkas alla negativt av stress. Så det är en ond cirkel som ibland kan vara svår att bryta. Speciellt när du inte har lyssnat på dig själv på ett tag och bara kört på för att nå nästa mål, ignorerat alla tecken på din kropp som säger att du ska sakta ner. Vilket jag gjorde i flera år.
Jag fick min Crohns diagnos när jag var 31 & det var inte förrän jag var 44 som jag fick de andra. Efter en livstid av att berätta för läkare att något var fel. Så det var inte bara jag som inte lyssnade på signalerna, läkarna lyssnade inte heller, och viktigast av allt förstod jag inte vad de innebar. Jag förstod att min kropp sa till mig att jag gjorde för mycket, eller gjorde jag … Hum … Ibland är du så fast i allt som händer i livet att du faktiskt inte ser vad som är rakt framför dig .
Att stanna på ett jobb som inte är bra för dig
Jag visste att jag hade ett jobb som gjorde mig eländig på så många sätt, och att det gjorde mig sjuk, men jag blev kvar. Jag stannade kvar för jag sa till mig själv att jag ville ha en karriär som biträdande rektor och rektor. Jag stannade kvar för jag visste vad jag hade men inte vad jag skulle få om jag slutade arbeta på skolan jag var på, och definitivt inte vad jag skulle få om jag helt bytte yrke. Jag stannade kvar för trots att jag med min utbildning och erfarenhet som gymnasielärare var underbetald, tjänade jag mycket mer pengar än i många andra yrken.
Jag stannade kvar på grund av de långa loven, för i vilket annat yrke har du så mycket ledigt? Betald ledighet? Lärare jobbar in sin semester under terminerna, de jobbar längre dagar än många andra, men ändå. Mitt jobb gjorde att jag kunde resa jorden runt om och om igen. Vilket har gett mig så många fantastiska upplevelser och jag har träffat så många fantastiska människor. Men det innebar också att jag aldrig fick någon riktig återhämtning. För jag var ständigt på språng. Jag pressade mig själv lite till, för jag visste att jag kunde.
För fem år sedan när de, efter ett år av undersökande, hittade sår i hela mitt mag-/tarmsystem, kraschade jag helt. Jag skulle inte önska min värsta fiende det, inte för att jag har några så vitt jag vet, men på ett sätt var det början på ett nytt, bättre liv för mig. Missförstå mig inte, det har varit ett rent helvete i några år medan jag jobbat hårt för att känna igen mig själv igen, men förhoppningsvis har det gjort mig lite klokare och snällare mot mig själv.
Hur har stresshantering hjälpt mig?
Självmedkänsla-Lär dig att vara snäll mot dig själv
Du vet när du har ett AH-ögonblick, när något faller på plats. Jag har haft så många under de senaste åren. Att få mina sista diagnoser fick så mycket att falla på plats. Det var omvälvande och på många sätt den sista pusselbiten. Det var också då jag insåg att jag inte varit så snäll mot mig själv.
Jag har vetat mitt värde som person och litat på min förmåga att göra saker väldigt länge. Något jag fick jobba på efter att ha hatat skolan i 9 år, men det är en annan historia. Jag har trott på mig själv och min förmåga under större delen av mitt vuxna liv, förutom när jag var i ett dåligt förhållande och avslutade 10 års studier för att börja arbeta och få min Chrons diagnos, allt på en gång, vilket resulterade i min första utbrändhet, & depression. Men jag tog mig ur allt det där, blev tack och lov dumpad, återfick mitt förtroende för mig själv och positivitet.
Jag sa aldrig saker till mig själv som ”fan du är dum” och mina mycket höga krav och perfektionism bottnade inte i brist på självförtroende, utan en tro på mig själv och att jag kunde göra det bättre. Att inse att mina handlingar inte hade speglat mitt sätt att tänka och prata med mig själv var ett hårt slag.
Genom att göra för mycket under lång tid, ignorera de signaler min kropp sände mig, hade jag bokstavligen begått våld mot mig själv, och jag hade låtit andra göra detsamma på så många sätt. Att lära mig begreppet självmedkänsla förändrade mitt liv. Det hjälpte mig att få mer förståelse för min kropp och att jag kan göra allt jag vill, bara på ett sätt som fungerar för, och inte emot min kropp och mig.
Acceptera & släppa taget
Acceptans är ett mycket laddat ord för många. Det var det för mig också. Men det är förmodligen den viktigaste delen av återhämtningen, eller livet egentligen, att acceptera det som är så att vi kan göra vad vi kan för att förändra det till det bättre. Jag hade accepterat att jag hade Crohns, men jag tror inte att det var förrän jag fick mina andra diagnoser som jag fullt ut kunde acceptera det som var. För det var inte förrän då jag kunde förstå alla de olika sakerna som hände i min kropp, och hade hänt under en stor del av mitt liv.
Jag hade accepterat att jag har en begränsad mängd energi på grund av Crohns, vilket gör mig mer mottaglig för de negativa effekterna av stress. När jag är stressad och trött gör kroppen ont och jag är mer känslig, bland annat, för vad jag äter . Jag hade accepterat det och börjat göra saker för att vara snällare mot och arbeta i harmoni med min kropp. Men när jag förstod varför min kropp hade så ont och agerade som den gjorde, kunde jag fullt ut förstå vad som händer med min kropp och hur jag bättre kan förhindra att det händer och hantera det när det gör det.
Det var då jag fick börja släppa det som varit. Jag var tvungen att släppa det jag gjort mot mig själv. Klandra mig själv, eller andra för den delen, för att jag var i den situation jag var skulle inte hjälpa mig. Jag var också tvungen att släppa en massa saker jag trodde att jag ville. Livet jag trodde att jag ville leva, de saker jag trodde att jag ville göra och ha. Jag var tvungen att omvärdera mitt liv, hitta nya mål och önskemål. Att släppa taget är en djup sorg. Men när du har släppt taget kan du börja bygga upp dig själv igen en 2.0 -version av dig själv om du så vill.
Planera min energi
Jag vet inte hur det är för dig, men jag gör ofta saker av vana. Som att titta på tv. För mig har det varit mitt bästa sätt att ladda batterierna under så många år. Att försvinna in i film- eller serievärlden. Jag har älskat att läsa sedan jag var liten, det finns inget bättre än en bra bok. Men medan jag studerade språk i 10 år och sedan undervisade dem i 14, var läsning något jag var tvungen att göra varje dag, så när jag hade ledigt orkade jag inte läsa. Så TV var ett bra sätt att försvinna & det tog minimal ansträngning från min sida. Eller det var vad jag trodde, tills jag blev riktigt sjuk.
När jag är i ett skov har jag väldigt lite energi och alla mina sinnen går på högvarv, vilket såklart dränerar energi. När det händer behöver jag tystnad. När det var som värst fick jag lägga mig i soffan, jag kunde inte ens sitta upprätt eftersom det tog för mycket energi. Jag kunde inte ens lyssna på tv eftersom det tog för mycket energi. Naturligtvis blir livet ganska tråkigt, men det måste det vara ibland då ditt fokus måste vara på att bli bättre. Det underlättar mycket om du kan vara ok med att det är som det är.
Du tror du vet hur du spenderar din energi, för du vet vad du gör under en dag, eller hur? När du börjar skriva ner allt du gör och hur du känner, då kan du börja se saker du inte insåg att du gjorde. Som när jag insåg att titta på TV faktiskt tog energi, som jag istället kunde lägga på att läsa en sida i en bok, eller ha en kompis på fika. Det innebar också att jag kunde börja planera min energi på ett sätt som jag aldrig hade gjort förut.
Första gången jag blev utbränd isolerade jag mig mycket. Den här gången bestämde jag mig för att jag inte skulle göra det. Jag ville träffa mina vänner och familj, jag var bara tvungen att planera för det. Att gå ut på ett kafé skulle ta för mycket energi så de kom till mig, tog med egen mat, för att laga mat tar energi. Det jag gjorde var att planera energiförlusten genom att inte göra något ansträngande dagarna före och efter att jag träffade mina vänner. Jag var tvungen att planera långa viloperioder. Men det fungerade! Jag kunde så småningom göra mer och mer utan att bli helt förstörd varje gång.
Något som är mycket svårt för människor att förstå är att energi är energi. Det spelar ingen roll om det du gör är något du tycker om att göra eller inte, det tar fortfarande energi. Att göra saker du gillar kan ge dig energi och ännu viktigare är att det kan ge dig en känsla av samhörighet och tillfredsställelse som är oerhört viktig, men det tar fortfarande från din redan låga energireserv.
Sömnhantering
Sömn är en annan sak som påverkar din energi enormt mycket. Att kunna ge dig själv de bästa möjliga förutsättningarna för att få en god natts sömn kan vara den avgörande faktorn för hur du hanterar vad som händer under dagen, din smärtnivå, trötthet, konflikter etc. Att titta närmare på vad jag gjorde under dagen och vad jag gjorde timmarna innan jag gick och lade mig hjälpte mig att göra bättre val innan sänggående.
Mina sjukdomar påverkar min sömn mycket när jag har skov, så jag kan göra allt rätt och fortfarande vrida & vända mig hela natten. Men att ge mig själv de bästa möjliga förutsättningarna och vara okej med att inte sova, se det som att jag fick vila och ladda batterierna oavsett om jag faktiskt sov eller inte hjälpte mycket. När du har svårt att somna eller vaknar många gånger under natten är det lätt att bli stressad. Du tänker på alla saker du måste göra imorgon, hur låg din energi kommer att vara och hur mycket din smärta kommer att störa dig, vilket naturligtvis inte hjälper dig att somna.
Titta in utifrån-
Att stå utanför ett problem, inte gå in i det känslomässigt
I åratal hade jag problem med humöret. Jag blev så arg & det åt upp mig. För det mesta påverkade det inte andra, förutom min familj. Jag kunde vara väldigt kort och inte alltid så trevlig. Tja, kanske var mina sarkastiska kommentarer till mina elever inte bara mitt sinne för humor … Så kanske påverkade det andra mer än jag trodde då. Jag hade så mycket ilska i mig på grund av arbete, människor som var idioter etc att det ökade min energidränering såväl som min smärtnivå. Det var ansträngande & inte ett roligt sätt att känna.
Det finns inget jag älskar mer än att skratta, men väldigt få saker fick mig att skratta. Jag hade en klass som jag undervisade i 3 år och jag kommer att vara dem evigt tacksam för hur mycket de fick mig att skratta. Bara att se dem i korridorerna gjorde min dag. Ilskan var naturligtvis inte bara ilska, det var bara en manifestation av en rad känslor som jag inte riktigt var i kontakt med eftersom jag var så utmattad. Att vara utmattad hela tiden är allt annat än kul, och det är väldigt svårt för människor att förstå hur djupt det påverkar hela ditt väsen.
Jag hade några AH-ögonblick om hur mycket energi jag spenderade på att bli arg och upprörd, inte bara för saker som hände mig, utan även andra. Jag tog helt över deras känslor och blev rasande å deras vägnar. Jag hade inte bara ”känslorna”, utan varje fiber i mig kände dem. Så mycket negativ energi som hela tiden tömde mig utan någon anledning.
Som jag sa hade jag några AH-ögonblick, det hände några gånger när jag pratade med nära och kära. Jag insåg att jag inte bara lyssnade och kände med dem, jag var helt rasande å deras vägnar på grund av vad som hade gjorts mot dem, men också vad de inte hade gjort åt det. Det var då jag insåg att jag behövde ta ansvar för mina egna känslor och låta andra ta ansvar för sina.
Jag kan lyssna och känna empati, tycka synd om dem, men jag behöver inte aktivera varje fiber i kroppen för att göra det. Att lära mig den färdigheten gjorde mig mycket lugnare och det sparade mycket av min energi. Dessutom minskade den kraftigt den negativa energin i min kropp, vilket resulterade i att jag slappnade av och hade mindre ont. Allt hänger ihop … Ingenting är isolerat.
Att vara tydlig med mina gränser och lära mig att säga nej
Jag trodde att jag var tydlig med vad som fungerade och inte fungerade för mig. Men jag tror att det inte var förrän jag hade lärt mig allt jag pratar om ovan, som jag verkligen kunde börja sätta gränser. För mig var det största problemet inte att säga nej till andra, det var att säga nej till mig själv. Jag kan alltid göra mer för att få ett bättre resultat. Ta fler projekt på jobbet, göra en ny resa, gå en kreativtskrivandekurs på universitetet och gör min Yin yogalärarutbildning, allt på en gång. När jag tänker på hur jag levde mitt liv innan, undrar jag hur jag klarade det så länge. Min kropp är helt fantastisk!
Min uthållighet, envishet, höga krav och törst efter att ständigt lära mig och se nya saker, slog tillslut tillbaka. Så att lära mig begränsa mig var svårt, för det var så mycket jag ville veta, göra och se. Det innebar också att jag började vara tydligare med andra människor och på ett sätt som var mer rättvist mot dem. Istället för att hålla inne min reaktion tills den exploderade när någon gjorde något, kunde jag ta ett andetag och tänka på hur jag ville agera, istället för att reagera på det som hände. Vilket innebar att människor omkring mig inte attackerades, och saker blev inte till konflikter för att de hanterades direkt. Eller efter lite funderingar kring hur jag kunde hantera det.
Idag kan jag förklara för människor hur det de gör påverkar mig & se anledningen till att de gör dem. Jag kan också vara ok med att de upprepar beteendet som jag inte gillar eftersom jag kan känna att jag har gjort vad jag kan för att hjälpa dem att förstå mitt perspektiv, men deras handlingar är deras ansvar.
Att ha någon att vägleda dig på vägen
De olika insikter jag har gjort som jag pratar om här och i mina andra inlägg, är saker jag har lärt mig och insett när jag gått olika kurser och läst många böcker om stresshantering, smärtrehabilitering, yoga , träning , mindfullness, självmedkänsla, KBT, ACT, kost etc.
Det finns så många saker som kan hjälpa dig, problemet, som jag ser det, är att denna kunskap ofta lärs ut isolerat. Mycket sällan är fokus Holistiskt, på hela människan. Resan är din att göra, och stresshantering kan förändra livet, men det är så mycket lättare om du har någon som vägleder och stöttar dig på vägen. För resan för att upptäcka dig själv är allt annat än lätt att göra.
